I morse när jag vaknade kände jag mej trött men väldigt glad över att det var så fint väder. Ju mer klockan blev desto soligare blev det. Den dagliga förmiddagspromenaden kändes därför bättre än vanligt [lite för kallt dock]. På med alla ytterkläder, ut med vagnen och hunden i koppel, nu går vi ut på långpromenad.
Jag började gå bort mot Coop. På långt håll ser jag en tant komma gående mot mej och bakom mej ser jag en cyklist som också är på väg allt närmre. Jag märker ganska tidigt att tanten minsann inte tänker vara snäll och flytta på sig. Hon praktiskt taget dras av magnetkraft längs sin vänstra sida. Med tanke på att cyklisten cyklade på min vänstra sida så ville jag inte byta sida. Hur som helst så går jag på som vanligt och hoppas att det är en snäll tant jag möter som förstår att det är lite jobbigt att både gå med barnvagn på oplogad gångbana, hund i koppel och bajspåse i handen. Men icke! Tanten var ingen snäll tant utan en riktig SURKÄRRING! Hon gick rakt på min vagn och jag kunde inte hålla käft:
Jag: "Kärring"
Surkärringen: "Man går faktiskt på vänster sida, vet du inte det eller?
Jag: "Jo men jag tänkte att du kunde vara snäll och flytta dej 30 cm i sidled eftersom jag både har barnvagn och hund. Samt att en cyklist passerade precis.
Surkärringen: Jag gick på rätt sida, du gjorde fel. Jag tänker inte akta mej!
Jag: Men vad bra då, då vet jag det till nästa gång jag möter dej och du har rullator med dej och matkasse i handen och råkar gå på fel sida. Då ska jag bara gå rakt på dej!
Surkärring: Gör du så, för det lär aldrig hända, jag går alltid på rätt sida.
Jag: "Gå hem och lägg dej surkärring"
Fy vad irriterad jag blev på surkärringen! Jag brukar alltid flytta mej när jag är ute och går om jag ser att någon kommer och går med exempelvis hund eller barnvagn. Särskilt om man själv går utan något. Den här surkärringen hade varken rullator, hund eller något annat med sig. Tacka vet jag snälla tanter, surkärringarna kan gå och lägga sig och stanna där!